Yllegarnets

Ja Bruttan är ju Bruttan och då måste det ju hända saker som förmodligen aldrig händer andra, känns det som i alla fall. Va och red i dag, Bruttan springer alltid med då. Vi rider runt en sjö som är lika stor som sidsjön ungefär. För någon vecka sedan så plurrade bruttan där och jag i min enfald trodde inte hon skulle gå dit ner någe mer. Känner jag inte min hund???  När vi va på väg tillbaka till stallet så vänder hästen huvudet och tittar ut mot sjön, hästen har alltid full koll på Bruttan. I samma veva säger rid kompisen -Shit hon är på sjön och isen som är så tunn! Jag kännde skräcken och hela magen knöt sig, jag sa till kompisen att hon fick titta efter henne, jag kunde inte se på min galning till hund, jag föreställde mig hur hon gick genom isen och hamnade under. Hästen kännde naturligtvis min rädsla så vi satte av i galopp, när vi va nästan hemma så kom den tokiga hunden fram ur skogen som om ingenting hade hänt. Hästen böjde då ner huvudet och luktade på henne, han tillrättavisade nog hoppas jag. I alla fall så får hon va hemma tills isen har gått.