Utbränd, utmattad, trött och glömsk!

image5
Ja nu sitter jag här och känner mig som en punkterad ballong. Vad händer?
Hade inte tänkt att det skulle bli så här, jag fick ju nytt super toppen jobb bla.
Men, men man är ju bara människa! Allt kommer i kapp en vilket man vill eller inte så det är bara att stanna upp.

Jag har en liten blogg på familjeliv också, kopierar ett inlägg därifrån.

Sorg?


av
Canise @ 09:37 8 feb -07

Januari 2004 åkte jag med min kompis till umeå, hon skulle få besked om sin cancer som hon varit på behandling för. Läkaren kom och vi satte oss.
-Jag önskar att jag hade ett trollspö, sa hon, men det finns tyvärr inget mer att göra.
Jag stöttade, hjälpte och skötte henne hela vägen.
Den 18/1-05 gick hon bort.
Ett halv år senare, helgen före midsommar, ringer telefonen. Min sons pappa är jätte dålig och kommer nog inte att klara sig, det gjorde han inte heller, han dog av förgiftning och det va det hemskaste jag har sett. Nio månader senare går min lilla brukare bort, han blev 6 år. Och 5/3 -07, min lilla brukare igen, hon blev 1,9 år Det känns som att man inte hinner sörja färdigt, det bara läggs på hög. I juli -07 går min sons farfar bort, två dagar senare dör en annan liten kille som jag jobbat med, sept -07 så dör min son svärfar i hjärtattack Vad är man gjord av egentligen? Hur ska jag kunna trösta min son när jag inte sörjt klart själv?
Livet måste ju bara gå vidare. Klarar föräldrar som mist sitt barn att gå vidare, så klarar vi nog det mesta. Det får ta den tid som behövs för att komma igen. KRAM!






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0