Yllegarnets

På fm när jag kom upp till skogen va det så himla fridfullt och vackert, jag önskade att jag haft krutrut fotografen med mig.
När jag gått en stund så kopplade jag Bruttan och släppte lös Liza, herre guuud vad lycklig hon blev, jag också eftersom hon inte haltade nåt sedan. I bland behövs det så lite för att allt ska kännas fullkomligt.
Det känns i luften att sommaren nog är slut, lite deppigt för jag älskar den, skulle kunna ha sommar jämt. Men snart kan man rulla sig i höstlöven och det är ju inte så tokigt heller.

Blir det mycket snö eller lite snö? Man kan se det på rönnen säger dom som vet.

For på selånger med både gammla och nya familjemedlemmar, det va inget speciellt som imponerade. Jag letar ett koppel till Liza, rundsytt rosa allt i ett ska det va. Hittade inget och lille Arvid blev arg och ville inte vara i vagnen, han ville ha sin mamma, dom kan låta dom små OJOJOJ! Men det gör inget för han är sötaste lilla killen i hela världen.

Ny äten och nöjd, stiliga pappan i bakgrunden.


Måste passa på att umgås innan han åker hem till stora staden.
Jag har lärt den lilla rackarn att lipa, det tycker vi är kul. :-)