Yllegarnets

Saknar dom otroligt mycket, måste klämma in en tripp.

Har tagit en nap på soffan och känner att jag är otroligt trött, trött i själ och hjärta, utmattad med andra ord.
Har mycket grubblerier över bla människor, vad dom gör och säger.
Måste säga som en kille sa på en föreläsning för nån vecka sedan. -Det är lättare att umgås med utvecklingsstörda än normalstörda, dom krånglar inte till så mycket, dom lever här och nu och säger som dom tycker.
Det finns många klumpiga människor, i alla fall runt mig. Dom tycker att dom är omtänksamma och empatiska men så kommer det där som gör att man grubblar, det kommer ett ord, en handling eller ett sms och jag vet inte vad jag ska göra av det, frågetecknen blir många och långa???????????
Säger man nåt om sina funderingar så kommer en ny groda eller så försvinner dom, svarar inte i telefon bla.
Jag förstår ju att dom önskar sig vara allt dom säger men på grund av egna bekymmer så blir det inte så, synd.
Vissa kan jag helt stunta i, där tänker jag att jag  vill inte ens förstå för då skulle jag förmodligen vara lika dan, HUUUGA!
Jag önskar att alla vågade vara ärliga, önska måste man få göra. Jag vet att jag kanske är lite för ärlig, har fått den påpekan nån gång, lessen om jag sårat, men jag klara att ta ärligheten annars skulle jag inte ge den.

Nu ska jag väcka den trötta hunden för en frisk promenad.