Yllegarnets

Att kunna sätta punkt är en nödvändig del av den skapandeprocess som livet är. Det är en förutsättning för att kunna gå vidare och ta itu med nästa uppgift som väntar. Men att släppa taget kräver mod: modet att våga sakna det som har varit, modet att känna det tomrum som uppstår då nånting tar slut och att kunna göra detta utan att vare sig klamra sig fast vid eller förtränga det man har förlorat. Att välja nånting är samtidigt att välja bort ett annat. Tiden är begränsad och man kan inte få allt. Att ta avsked, avsluta och gå vidare - kanske med sorg och saknad, men utan bitterhet och bindning - är en nödvändig del av att öppna sig för det som är på väg in i medvetandet. Tänk ett ögonblick på ditt liv. Finns det någonting som spirar innom dig och väntar på att komma till uttryck? Nånting som håller på att vissna, men som du har svårt att släppa taget om?
Livet blir fattigt då vi försöker suga den sista musten ur det förgångna och därmed stänger oss för det som är nu och det som ska bli. Att vilja förändras och att bli sig lik, välkommna det nya och vara trogen det gamla, att bli utmanad i lagoma doser utan att sätta sin trygghet på spel. Ta risker utan att tappa fotfästet. Det är mänskligt att känna rädsla som det okända väcker.