Yllegarnets

Min älskade panda åkte i dag. Usch, usch vad sorgligt. jag hoppas nu av hela mitt hjärta att allt går bra. Tjejen är en väldigt lugn person, hon bor i ett radhus vid skogen och har även en inhängnad trädgård. Hon har inte körkort och bil så det blir många prommisar. Hon har haft en galen hund så problemen Liza har tycker hon är pettitesser. Hon har katter och margrisar som mig och hon har ringt 2 ggr sen dom kom hem och talat om att allt är bra och mys pys.

Jag låg halva natten och fantiserade ihop en ruskigt gå påig människa som har alla fel och brister, så att jag skulle få säga -Nä det här känns inte bra! Liza stannar hos mig.
Som tur va så blev det inte så, turen har Liza.

När jag kom hem vankade jag av och an visste inte vad jag skulle göra och känna. Carina som jobbar på delfinen ringde och frågade vad jag gjorde, jag berättade att Liza nyss hade blivit hämtad. Hon började gråta och jag också, det va faktiskt skönt, vi grät tillsammans i telefonen en stund, och mitt ego fick tycka riktigt synd om mig en stund. Tack Carina för samtalet.