Yllegarnets

Jag känner mig väldigt trött, jobbet och livet har varit onödígt slitigt ett tag.  Det här med Liza har jag inte införlivat i mig riktigt, så i morse kom dom, tårarna.  Det är lätt att säga orden     "omplacera, för hennes bästa"   men att känna känslan är nåt annat.  Hon kommer inte att vara kvar här med mig och Bruttan, dom kommer inte att butta på varandras nosar och tugga på varandras läppar och kanske bli gamla tillsammans.  Mitt ego skriker - jag vill inte!  Men hjärtat säger att jag måste och naturligtvis är det så.  Om Liza ska få ett bra liv så finns det inget att fundera på.  Så i dag har jag tillåtit mig att sörja detta.
Lugn stabil familj på landet sökes av en långhårs panda.