Vänner


Jag vet inte om det är typiskt "tjejigt"? Helene och jag lärde känna varandra för ungefär 10 år sen, man kan säga att vi fann varandra, några kanske vet vad jag menar. Ibland går det jätte lång tid mellan umgänget och i bland blir det intensivt. Vi va ut i kväll och vi har så himla kul och trevligt, det spelar som ingen roll vem som försöker förpesta tillvaron så tar vi inte in det. Nu är det i alla fall bestämt att det här MÅSTE vi göra oftare, för vår egen skull, vi förmedlar så mycket glädje till varandra så det känns som att alla sorger i hela världen kan göras till glädje. Hon är psykolog men absolut inte min, vi är varandras i så fall. Den här känslan av vänskap går inte att beskriva, det spelar ingen roll hur lessen nån av oss är så blir man bara glad av varandra. Vi speglade våra känslor i kväll, helt otroligt att vi känner så lika. Hennes man va inte helt på våran nivå men, men, han överlever nog, det är jag övertygad om, han älskar henne. :-)
Och hon honom naturligtvis.

Kommentarer
Postat av: peter pc carlsson

Just så är det, de närmsta vännerna ger verkligen massor av energi och liv. Jag har en sådan vän som jag bestämt att träffa under några dagar ett par dagar om året.

2008-09-27 @ 10:13:54
URL: http://enbart.blogg.se/
Postat av: lotta

vet precis hur du menar! men det är inte många man har den speciella feelingen med endå!! så dom få man vara rädd om. skoj är det iaf!!

2008-09-27 @ 10:29:18
Postat av: Anonym

ohh vad mysigt för er! det är bra ni gör det. unna er nått gott oxå eller mysigt. bada eller nått. kramkram

2008-09-27 @ 13:11:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0