Yllegarnets

Och pytte, pytte lite snö kom, bättre än ingenting i alla fall. Vad blev dan av då? Jo den började med att jag kliver i en hundskit när jag går ut, för femhundraelfte gången... ARG!!! Det brinner totalt för mig..... Jag skottar upp skitarna och lägger dom på bron. OJ OJ OJ vad tokiga mina grannar (som inte orkar ta reda efter sina hundar) blev. Men vet ni vad? DET SKITER JAG I HÄDANEFTER....
Dom tycker att JAG ska kasta dera hudskitar i soptunnan, att jag ska plinga på deras dörr och tala om att det är hundskit på gården bla, bla, bla. Vad är det för fel på folk? Eller MIG???

For till skogen med hundar, sen ut till lillasystern i timrå och lite julskyltning. Hämtning av lite möbler och kvälls mys med skinkmacka å lidls julmust, den är bara bäst bäst.
Nä nu blir det sängen, ha det gott alla fina. Kram

För fem år sedan....... hjälpte och skötte jag min kompis som var döende i cancer, hon skulle ha blivit 51 år nu, hon dog i januari -05. Min sons pappa skulle ha blivit 45 år i dag, han dog i juni -05. Sen rullade det på med dödsfall i 2 år frammåt, 7 st till varav 3 var barn. Det blev bara förmycket, utbrändheten som inte vill släppa greppet bottnar nog mycket i detta, den sitter som en bromskloss i kroppen. Och det är ju så, att allt kommer i kapp. Jag är så medveten om detta så jag försöker i den mån det går, att ta dagen som den kommer och uppskatta det.

Julen är snart här och den ska man bara älska, jag kan inte riktigt det, jularna har mestadels inte varit harmoniska för mig. Julen är en börda med en massa måsten som jag försöker undvika i mesta mån. Vet inte om jag känner så här för att jag inte har nån familj kvar? Min pappa skulle ha blivit 81 år om han hade fått leva, till trettonhelgen är det 22 år sedan han gick bort, huga, huga vad länge sedan. Min mamma dog, också i cancer, i fjol höst, hon blev 77 år.
Nu har jag ju min son och han har en lillasyster, dom gillar inte julen så speciellt mycket dom heller men vi gör det bästa av den tillsammans.

Jag bjuder på den här så här i novembermörkret, höj ljudet och njut. Kram

Har nu i 2 v haft JÄTTE dålig uppkoppling och ingen tv. Äntligen, äntligen har telia fått fingrarna ur...... Så nu funkar det som det ska, det är inte roligt när man försöker lägga upp bilder eller logga in på kommunsidan och VIPPS så försvinner HELA sidan. Det finns mindre irriterande saker, och mer också för den delen.
Jag börjar nog att bli en sån där grinig surkärring känns det som???
Det är nu så att jag hatar att klaga och gnälla men i bland brister tålamodet. Har nu ett antal gånger fått tömt tvättmaskinen och tummlaren, städat mig in i tvättstugan. Jag kan inte stå på min hyrda parkering, nån annan står där eller står ivägen. Jag får hundskit på skorna när jag går på gården. Det är ju nu inte bara 1, 2, 3 ggr det händer. Hur många gånger får det hända er innan bägaren rinner över???
OCH det är absolut INGEN ide att säga något, det sker INGEN ändring.

Nu till nåt roligare! Har börjat socialisera dom små lite, om en par veckor så börjar dom ju springa omkring. Så i går fick dom komma fram och vara med pappan en stund. GULLUNGARNA!


Mamma pysslar om. :-)

Lilla Fenix kom och hälsade på, sötungen!


Marsvins pojkarna som är till salu. Vem vill ha???


Också kattungarna, Bruttan tycker dom är så läskiga så hon springer och gömmer sig bara hon hör dom pipa.


Men inte Peace, hon vill mer än görna pyssla om dom, buttar på dom med nosen när dom piper.

Långa många skogs promenader har det varit när vädret tillåtit så har fikat plockats med.


Mys kvällar på novemberlovet när bacillsjukan gett sig iväg.


Hallowen fin bild fick jag som mms förra fredagen.


2alpacor

1 peruan, hanar alla 3 och till salu.


Och i går kom dom här tre underbara små varelser. Försökte knäppa dom en och en men dom är det sprattligaste 1 dagars bebisar jag varit med om så det blir senare.