Yllegarnets

För fem år sedan....... hjälpte och skötte jag min kompis som var döende i cancer, hon skulle ha blivit 51 år nu, hon dog i januari -05. Min sons pappa skulle ha blivit 45 år i dag, han dog i juni -05. Sen rullade det på med dödsfall i 2 år frammåt, 7 st till varav 3 var barn. Det blev bara förmycket, utbrändheten som inte vill släppa greppet bottnar nog mycket i detta, den sitter som en bromskloss i kroppen. Och det är ju så, att allt kommer i kapp. Jag är så medveten om detta så jag försöker i den mån det går, att ta dagen som den kommer och uppskatta det.

Julen är snart här och den ska man bara älska, jag kan inte riktigt det, jularna har mestadels inte varit harmoniska för mig. Julen är en börda med en massa måsten som jag försöker undvika i mesta mån. Vet inte om jag känner så här för att jag inte har nån familj kvar? Min pappa skulle ha blivit 81 år om han hade fått leva, till trettonhelgen är det 22 år sedan han gick bort, huga, huga vad länge sedan. Min mamma dog, också i cancer, i fjol höst, hon blev 77 år.
Nu har jag ju min son och han har en lillasyster, dom gillar inte julen så speciellt mycket dom heller men vi gör det bästa av den tillsammans.

Jag bjuder på den här så här i novembermörkret, höj ljudet och njut. Kram