Yllegarnets

Snälla rådfråga mig inte........

Jag har många vänner och bekanta som separerat och naturligtvis vill dom prata, alla behöver prata av sig. Jag är ju den som kanske säger för många sanningar och hamnar därför i kläm??? Men jag kan bara inte stå och mjäka med. Det är ju så vid separationer att det alltid ska smutsas ner och hönsas med, antingen henne eller honnom och den och den är stygg och dum. MEN barnen då, vart hamnar barnen i allt det här??? Dom ska vara lojala mot båda, tycka synd om båda, ta hand om båda fast det är dom som mår sämst. Hur mogna är vi vuxna när vi i vårt dåliga mående inte ser vad vi gör mot dom som vi ska lära att bli trygga vuxna. Dom ska ha en god självbild, gott självförtroende, ha rätt till att känna och tycka som dom vill osv. Hur ska dom kunna det? Jag har själv blivit hönsad med och sprungit på tå, det kom en dag när jag bestämde mig..... Sonens pappa va sport fantast och det va tennis på tvn (höll väl på i minst 3 tim). Min son va dryga tre år och han sa - Mamma när pappa är död får jag se på rosa pantern hur mycket jag vill va? Rosa Panter höll på i 10 min. Så långt ska det inte behöva gå! Jag bestämde mig mig för att rabba, fadern fick bli hur arg han ville, då va det nog. Man måste, trots förtvivlan och dåligt mående, kunna se barnen. Vi vill inte att våra barn ska bli vuxna med den tron att man ska göra saker för att det ska passar andra och gå omkring i livet och huka sig för att passa in. Nä vi vill väl bygga trygga stabila vuxna av dom? När jag va liten och min mamma sa - Tänk på vad folk ska tycka och tänka.... BRRRRR det va det värsta jag visste när hon sa så och är fortfarande. Man måste VÅGA vara förälder, det är inte lätt. Jag brukar säga till barn som undrar: Man kan älska alla men man behöver INTE älska det dom gör. Så snälla! Rådfråga mig inte om du inte tål höra min åsikt.
BARN GÖR SOM VI GÖR INTE SOM VI SÄGER....

Så sant så sant. Har en vän som helt plötsligt inte ska få vara med sitt barn... http://supertyphoon.wordpress.com/2010/07/02/ingen-vinner/

och det är som han säger; ingen vinner....

Sant. Gäller att stå över sina egon och tänka på barnens bästa. Svårt, men livsviktigt för deras framtida välmående. Man äger inte sina barn. Man äger ansvaret att ta hand om dem på ett värdigt sätt, tills de blir vuxna nog att klara sig sälva.