Yllegarnets

Skulle egentligen behöva skriva av mig en massa funderingar och känslor men jag bjuder inte på det nu, få se hur jag känner vid senare tillfälle.
Jag tar hunden och en god vän med mig till skogen i stället, vinden och naturen gör susen för själen.
Ha en härlig dag ni också, Kramisar



Jag satte in en slant på Maddes fond i går, gör så ni också, man mår bra, jag lovar. Det kan vara ditt barn nästa gång.
http://enbart.blogg.se/2008/september/080916-enbart-gastblogg-av-anne.html

Jag är ju "farmor" :-) Hon har varit här sen i går och busat med Bruttan. Stor har hon blivit, 8 mån nu, det går absolut inte att bära henne längre hon väger mycket mer än Bruttan. Hon fattar naturligtvis inte detta och tittar anklagande på en när hon försöker komma i knät, stackarn får ju inte plats så till slut nöjer hon sig med att ha huvudet i knät.


Helgen för övrigt har varit bra, kul på stadshuset i fredags. Vaknade nio i går morse fast det blev sent som attan. Va till hästen och tog en ridtur, han har tappat en sko men nu får han ha så, hovslagaren kommer den 10de sen är det lite höstvila för dom sätter päls och är trötta nu.
Vaknade 7:15 i morse, fattar inte? Så nio va jag och hundar i skogen, man vaknar ju till ordentligt i den här blåsten i alla fall. Sen blev det lite må bra mässa och handling av lite nyttiga och onyttiga saker, en god middag har jag varit på och det va mumsigt, nu ska jag mysa i soffan efter blåsiga hundprommisar.

Jag vet inte om det är typiskt "tjejigt"? Helene och jag lärde känna varandra för ungefär 10 år sen, man kan säga att vi fann varandra, några kanske vet vad jag menar. Ibland går det jätte lång tid mellan umgänget och i bland blir det intensivt. Vi va ut i kväll och vi har så himla kul och trevligt, det spelar som ingen roll vem som försöker förpesta tillvaron så tar vi inte in det. Nu är det i alla fall bestämt att det här MÅSTE vi göra oftare, för vår egen skull, vi förmedlar så mycket glädje till varandra så det känns som att alla sorger i hela världen kan göras till glädje. Hon är psykolog men absolut inte min, vi är varandras i så fall. Den här känslan av vänskap går inte att beskriva, det spelar ingen roll hur lessen nån av oss är så blir man bara glad av varandra. Vi speglade våra känslor i kväll, helt otroligt att vi känner så lika. Hennes man va inte helt på våran nivå men, men, han överlever nog, det är jag övertygad om, han älskar henne. :-)
Och hon honom naturligtvis.

Fasen vilket jobb att installer om allt, man vill ju ha det som det var innan typ. Bilderna och musiken är hundra filer bort??? Orkar inget mer i dag. Suck!!! Är i alla fall super glad att det funkar och att det finns kunniga goa människor som kan hjälpa till med sånt här. Nu blir det en hårddisk till ialla fall. GLADGLADGLADGLADGLAD

Min dator har pajat så jag återkommer när den är lagad. :-(

Jag gjorde som Linda sa, efter 2 möten i dag, gick till skogs med lurvan. Och vad hittade jag där? mmmm dom största trattisar jag nånsin sett. Hade inte tänkt plocka några också va dom bara där. Bruttan fick spår på nåt???? Va tvungen att starta bilen och åka upp och ner för en backe, får ju INTE bli arg för då kommer hon inte alls. Hon är hemma.

Fick en länk av Snoddas Lisa i kväll, kolla vad fint.
http://www.cornish45.freeserve.co.uk/thoughts/letterof.htm

Tack alla för fin omtanke.
KRAMISAR

Klockan ett i natt fick min mamma sluta sitt jordeliv. Det känns skönt att hon inte behövde plågas mer. Det gavs inte möjlighet för mig att vara där men min son hann dit på em och han är mycket glad för det. Det är jag också för hon va en fin mormor till honom.
Vila i frid lilla mamma.

Jag har ingen bra kontakt med min mamma, hon  är 77 år och har varit sjuk i flera år. Jag träffade henne i somras och skuttsade henne, hon var inte så pigg. Min son har haft bra kontakt med henne men hon har alltid varit dålig på att höra av sig. En gammal god vän ringde i kväll och berättade att hon är hemskt dålig och ligger på sjukhuset sen en vecka tillbaka. Hon har cancer och kommer förmodligen inte hem nåt mer.
Det är så sorgligt att vi inte har kunnat haft bättre kontakt, jag har alltid saknat en mamma för jag har aldrig haft den där mamma känslan som dom flesta pratar om, hon har inte haft förmågan att skapa den och det sörjer jag mest. Jag ska  i alla fall finnas där för henne och det vet hon att jag gjort hela tiden, men hon har aldrig velat vara till besvär, som den äldre generationen brukar säga. Jag hoppas innerligt att hon slipper plågas och ligga i smärtor. Jag ska absolut hälsa på henne och se om hon behöver nåt.

Var rädd om varandra

Till alla barn som överlevde -30, -40, -50, -60 och -70 talet
>
> Först så överlevde vi att födas av mammor som rökte och drack under
> graviditeten.
>
> De tog magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing
> samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
>
> Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng
> målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
>
> Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och
> när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk
> vi tog när vi liftade.
>
> Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde ,
> säkerhetsbälte eller airbag.
>
> Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
>
> Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och
> INGEN dog av detta.
>
> Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket
> socker på cornflakes och i långfilen, Inte blev vi överviktiga för
> det!!
>
> För att VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
>
> Vi kunde gå hemifrån på morgonen, leka hela dan och komma hem när
> gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR
> OKEJ!!!
>
> I timmar kunde vi bygga Iådbilar av skräp för att sedan åka ned för
> någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
>
> Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att
> lösa problemet.
>
> Vi hade inga Playstation, nintendos, X-box, ingen video eller DVD,
> inga 150 kanaler på
>
> TV,n inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER
> inget Internet eller
>
> MSN
>
> Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!!
>
> Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut
> tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
>
> Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord Och inte fortsatte
> maskarna att leva i magen!!
>
> Vi fick luftgevär vid 10-års ålder, vi hittade på spel och lekar med
> hjälp av en pinne och en tennisboll och fast man sa att det kunde
> hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
>
> Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och
> ibland steg vi bara in och pratade med dem.
>
> Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna. Dom som
> inte blev det fick lära sig att handskas med besvikelsen . OTROLIGT
> ELLER HUR!!!???
>
> Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot
> lagen fanns inte De var faktiskt lagens högra arm!!
>
> Denna generation har faktisk fostrat de största risktagarna,
> problemlösarna och investerarna någonsin.
>
> De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya
> ideer
>
> Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss
> att ta allt detta!!
>
> Om du ar en av dem så
>
> GRATTIS!!!
>
> Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att
> få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER
> reglerade ditt liv för 'DITT EGET BASTA1??
>
> Och när du ändå håller på!!
>
> Berätta för dina barn hur modiga och (lyckliga) deras föräldrar var
>

Jag köpte en taklampa i dag, inte den här en annan. Hur som hellst så skruvade jag i hop den och kollade att den funkar, det gör den toppen!
MEN  -JA JUST JA! Jag är ju bara drygt 1,50 lång hmm, sablarns jag når inte att sätta upp den!!!!
Nån som känner sig manad?????

Jag hamnade på en blogg i går kväll och blev sittande till halv två för att läsa.

http://enbart.blogg.se/2008/september/080916-enbart-gastblogg-av-anne.html

Jag är känslo människa, jag älskar att känna känslor, glada som sorgliga. Blev verkligen berörd av den här tjejen och hennes styrka att vara så possitiv.
Tänkte på alla som gnäller och ojar sig över egentliga petitesser, dom som bara måste jävlas och prata skit och dom som hela tiden måste leva i ett rus för att slippa känna,  hur orkar dom? Vad är det viktiga i livet för dom? Eller stackars dom för att dom inte orkar känna livet? Vad vet jag?

Jag och Majri var på våran kompis grav i kväll och tände ljus, vi stod där, jag rökte en cigg, för det tjatade hon om in i det sista och vi pratade om alla fina minnen vi har av henne och vad det känns tråkigt att hon inte får vara här med oss. Men vi är glada, glada för att vi har fått lära känna henne och varit hennes vän i många år.

1974 va jag 10 år och ABBA var mina största idoler, jag skulle bara bli som Agnetha :-)
I förrgår såg jag och Helene filmen, man blev verkligen lyrisk, den är helt underbar.

Gå och se den!

Bilden kanske talar för sig själv? Om inte så hittades en hel äng. Har ni kännt nån gång att? -Nä nu orkar jag inte plocka nåt mer. I dag blev det så, men, men det kommer fler dar.



Dom ringde i dag! ÅH HERRE GUUUD vad jag längtar efter dom, måste träffas SNART.
Du Tina, det blir svamp till dej också, mycket :-) KRAAAAM



Skuttsade Emmeli till akuten i em. Hon hade stått i köket och pratat med sin jobbarkompis när ett glas for i diskbänken och kraschade, tro det eller ej så flög en glasbit rakt ner i halsen på henne. Chefen åkte med henne bums till vårdcentralen, där kunde dom inget göra och tyckte hon skulle ta ambulans till akuten. Hon tog bussen till stan och jag åkte med henne. Efter noggrann koll så har hon nog svalt glasbiten och skall inte äta fast föda på 2 dagar.

Att kunna sätta punkt är en nödvändig del av den skapandeprocess som livet är. Det är en förutsättning för att kunna gå vidare och ta itu med nästa uppgift som väntar. Men att släppa taget kräver mod: modet att våga sakna det som har varit, modet att känna det tomrum som uppstår då nånting tar slut och att kunna göra detta utan att vare sig klamra sig fast vid eller förtränga det man har förlorat. Att välja nånting är samtidigt att välja bort ett annat. Tiden är begränsad och man kan inte få allt. Att ta avsked, avsluta och gå vidare - kanske med sorg och saknad, men utan bitterhet och bindning - är en nödvändig del av att öppna sig för det som är på väg in i medvetandet. Tänk ett ögonblick på ditt liv. Finns det någonting som spirar innom dig och väntar på att komma till uttryck? Nånting som håller på att vissna, men som du har svårt att släppa taget om?
Livet blir fattigt då vi försöker suga den sista musten ur det förgångna och därmed stänger oss för det som är nu och det som ska bli. Att vilja förändras och att bli sig lik, välkommna det nya och vara trogen det gamla, att bli utmanad i lagoma doser utan att sätta sin trygghet på spel. Ta risker utan att tappa fotfästet. Det är mänskligt att känna rädsla som det okända väcker.

I går hade jag 78 besökare på min blogg, undra vilka?

Skogen är bästa stället att vädra hjärnan och själen. Madde, jag, hennes barn, snygg Max och Bruttan gjorde det i förra veckan. En jätte skön em hade vi när vi lurvade oss i blåbärsriset.

Jag har fått rapport från Liza och det känns jätte skönt. Tjejen ringde på engång när dom kommit hem och talade om att allt va bra, sen smsade hon på kvällen om mys i soffan. :-) I går ringde hon och talade om vad allt va bra och att hon är super nöjd med Liza. Jag ringde i kväll och beskedet va bara glatt. Så nu lovade jag att hon inte behövde medela varje dag utan att jag ringer nåt i veckan. Det känns så himla bra, Liza behövde det här och jag tvivlar inte en sekund på att jag gjort nåt galet. Det är så klart jätte tomt här utan henne, och Bruttan har pipit och gått runt, men henne går det ingen nöd på, hoppas jag i alla fall. Ska hämta älgskånkar i morgon och lägga spår åt henne, då blir hon nöjd. Och jag är nöjd att dom nya är nöjd med Liza.

Jag har nu tjatat sen i höstas på hästägarinnan att hon borde tävla sin fina häst, så i helgen bar det i väg till slättenebanan i bergsjö.
Hon köpte Vikingur när han va 1 1/2 år och har ridit in honnom och tränat honnom själv, ett fint arbete tycker jag. Han blir 10 år i nov och kom ut på sin första tävling nu och hamnade på en 4e plats i finalen. GRATTIS!

Lite fler häst bilder, några bra och några dåliga.




Och en gräshoppa på minst 10 cm, som gjorde oss sälskap.

Stressnivån på en utbränd människa tål att gämföras med den hos människor som lever i krigstillstånd.
Hos personer som under en längre tid upplevt stress kan delar av hjärnan krympa. Hippocampus, som styr delar av minnesfunktionen, och de två pannloberna, som styr vår personlighet, blir mindre. Hjärnceller försvinner och dör och de som är kvar fungerar annorlunda än förut med påföljden att minnet kan försämras, empatiförmågan sjunker och humöret förändras. Listan kan göras lång. Kroppens delikata balanssystem förvirras och sätts ur spel. Hjärnan kan svårligen skilja mellan det som är ett verkligt hot och alla de otaliga stressmoment som blivit en del av mångas vardag. Om man adderar alla de krav och förväntningar som riktas mot oss till den ström av information som ideligen flödar in i hjärnan, får man en känsla av att många befinner sig på gränsen till nervsammanbrott. Detta leder också till många fysiska åkommor och det är lätt att hamna i missbruk.

Ur en tidningsintervju med läkaren Christina Doctare

Hej mina vänner!

Min inneboende, Känner du henne?
Om ni tycker jag är lite frånvarande, trött och konstig så ska jag berätta en sak för er så att ni lättare kan förstå mig.

En konstig gammal kärring har flyttat in hos mej, vet inte vem hon är eller var hon kommer ifrån. Jag har inte bjudit in henne, vet bara att en dag fanns hon där.
Hon är en listig jävel.
Hon håller sig undan för det mesta, men när jag går förbi en spegel kan jag se skymten av henne. När jag ställer mej framför spegeln så står kärringfan där och täcker hela mig, så att jag inte kan se min förtjusande spegelbild.

Jag har försökt att ropa åt henne att sluta - men hon skriker bara tillbaka. Jag tycker det är ganska oförskämt. Om hon nu tänker hänga hos mig, så tycker jag att hon kan betala någon sorts hyra, men icke. Hittar ibland någon liten slant i en ficka eller under soffdynan, men det är bara småpotatis.

Saken är nämligen den att jag tror - även om jag inte vill göra några förhastade slutsatser - att hon stjäl av mig.

Varje gång jag har varit till bankautomaten och tagit ut pengar - så bara försvinner dom????? JAG kan ju inte under några omständigheter slösa bort så mycket pengar, min enda slutsats är att kärringfan stjäl. Hon ser ut att behöva föryngringskrämer, så dit går säkert pengarna.
Men det är inte bara pengar som försvinner!

Mat har en konstig förmåga att på oroväckande sätt försvinna, speciellt godsaker som choklad, vin och annat gott. Jag kan inte ha sånt hemma numera, hon tycks vara riktigt sötrövad.
Men hon borde se upp - kilona kommer fort och hon börjar bli knubbig.

Tror att hon förstår problemet - säkert justerar hon min våg så att den visar för mycket när jag stiger på och på så sätt får hon mej att tro att jag ätit allt och gått upp i vikt.

Stackars kärring, för att vara en gammal människa é hon väldigt barnslig.
Hon ändrar även på mina kläder så att dom inte längre passar mej. Sen så rotar hon även i mina papper och andra saker så att jag inte kan hitta nåt längre. Speciellt det här är tungt - eftersom jag alltid har haft bra ordning på allt.

Hon kan till och med röra om i mina videoband, så att jag spelar över sånt jag skulle ha kvar. Hon hittar de mest fantastiska sätt att reta mej på,
texten i min post och i tidningarna suddar hon ut,
så att jag knappt kan se vad som står.

Tv:ns och radions ljud har hon fingrat på så jag hör bara mummel. Trapporna har hon höjt, dammsugaren har blivit tyngre. Hon sätter superlim på paket, burkar och flaskor bara för att jag inte ska få upp dom.

Tycker ni att hennes sätt att återgälda min gästfrihet är rättvis???

På nätterna snarkar hon så hårt att jag vaknar - mycket störande. Hon följer mej vart jag än går, när jag går till en klädbutik för att prova nåt nytt - provar hon samma plagg och står framför mej i provrummet, så jag inte kan se mej i spegeln. Det enda jag ser är hur dåligt kläderna sitter på henne.

Jag trodde inte att hon kunde hitta på nåt mer sätt att jävlas med mig på men då jag skulle ta ett nytt passfoto - vad tror ni då hände?
Just som det blixtrade till ställde hon sig framför mej.

JÄVLA KÄRRING!!!!

Min älskade panda åkte i dag. Usch, usch vad sorgligt. jag hoppas nu av hela mitt hjärta att allt går bra. Tjejen är en väldigt lugn person, hon bor i ett radhus vid skogen och har även en inhängnad trädgård. Hon har inte körkort och bil så det blir många prommisar. Hon har haft en galen hund så problemen Liza har tycker hon är pettitesser. Hon har katter och margrisar som mig och hon har ringt 2 ggr sen dom kom hem och talat om att allt är bra och mys pys.

Jag låg halva natten och fantiserade ihop en ruskigt gå påig människa som har alla fel och brister, så att jag skulle få säga -Nä det här känns inte bra! Liza stannar hos mig.
Som tur va så blev det inte så, turen har Liza.

När jag kom hem vankade jag av och an visste inte vad jag skulle göra och känna. Carina som jobbar på delfinen ringde och frågade vad jag gjorde, jag berättade att Liza nyss hade blivit hämtad. Hon började gråta och jag också, det va faktiskt skönt, vi grät tillsammans i telefonen en stund, och mitt ego fick tycka riktigt synd om mig en stund. Tack Carina för samtalet.

TACK! Lisa för linnet, jag vet en Hans som troligen skulle vilja gå bredvid mig om jag har det på mig. HAHAHAHAAAAA

  

I dag har tårarna trillat av flera olika anledningar, ilska, sorg, dåligt samvete och för att jag har en mycket fin vän, alltså glädje.
Det har varit en riktigt lessen dag i dag och den sitter djupt.
Liza åker i morgon och min ångest är STOR, det MÅSTE bara bli bra, jag tror att jag kvävs. Usch jag vill inte göra det här men det är bara att bita ihop. Jag måste ju tro att det bli bra men det är svårt nu.
Sen har det hänt saker i dag som gör att lessamheten blir större, onödiga saker som jag inte för mitt liv kan göra nåt åt.
Nä fy nu ska jag gråta mig till söms, hoppas att det blir en bättre dag i morgon trots att Liza åker.                              

När man inte har nån karl i huset så är bla, najtråd & silvertejp i alla fall några av mina bästa vänner. Det är ju absolut inte snyggt men grejorna sitter där dom ska.
Jag har haft bilen i 1 1/2 månad och har väl frågat 4 av mina nära manliga vänner om dom kan tänka sig att sätta fast 2 fästen så att jag får dit hundgallret. Ja a jo det ska väl gå, har dom sagt. Hundgallret ligger fortfarande där bak ouppsatt. Plastramen som nummerplåten sitter i hängde och dinglade när jag kom till skogen en dag, tejpen åkte fram. Fick nåt fel i framvagnen för 2 1/2 v sedan, ska på verkstan och kolla det i morgon, bilkillen har haft sem. I morse när jag for från ett möte på norrmalm så började det att skrapa och låta under bilen, ALLA glodde! Ja ha har kofångarn lossnat nu? va min tanke. Körde försiktigt hem, det var som tur va ett plastskydd som sitter under bilen, najtråden åkte fram.
Känner att jag är ljuvligt trött på sånt här små krångel. Det är nog dax att bjuda in en man i mitt liv men det är ju inte så lätt att hitta mannen med det stora M:et. Vet ni nån så skicka hit han.

Då kom hon, sent på kvällen, jag jobbade natt så sonen tog emot henne. När jag kom hem på morgonen hade hon gjort konfetti av allt hon hittat och andvänt köksgolvet som toalett. Vi tog genast en promenad. hund ute och går med matte, går och går föresten, tokrusar på bakbenen för att förhoppningsvis kunna jaga ALLT som rör sig.

Jag hade egentligen inte en tanke på att skaffa hund, men så va hon bara där, på blocket.
Tik 6mån till salu


Jag bara kände att HON är min.
Hon hette Bubblan och det förstår jag när jag ser valp kortet.


Hon va ingen bubbla när hon kom, jo kanske i sig själv? Hon va en Brutta som ville upptäcka allt och alla på en  gång.
Hon hade så vansinnigt mycket spring i sig så jag tänkte första veckan -DET HÄR GÅR ALDRIG, jag får skicka tillbaka henne. Jag kunde ju inte skryta med att jag var hundkunnig precis, men man är ju häst människa så med hjälp och tips av nära, kära och stall tillvaro så lugnade hon sig något.

Hon är hand uppfödd, alla syskon och mamman dog vid förlossningen,så hon är unik.

Nu är hon 2 år och har funnit sig bra till rätta, hon hittar fortfarande på upptåg så att INGEN ska glömma att hon finns.
En kväll i fjol sommar, vi va i ramsele och klockan var väl tolv på natten, vi hade druckit lite vin och Bruttan skulle få ut och pinka. Tina öppna dörren och hunden flög ut, det va mörkt ute, hon rusade över vägen och började tok skälla och skrika, hon såg spöken. Sen fortsatte hon upp för backen, ja hon väckte HELA ramsele på en halv minut. Hans sprang efter också skrek han till mig -Nu kastar jag sten på henne! Gör vad du vill! skrek jag tillbaka. Tre vindruckna människor jagar tokig hund, ni kanske kan se synen?  Eftersom hon är livrädd att jag lämnar henne så sprang jag till bilen och startade den, då kom hon, det är mitt bästa redskap. Jag skulle kunna skriva en roman om allt hon hittar på för alltid är det något och man kan naturligtvis ALDRIG veta vad.
Hon har lärt mig massor och det är jag glad för, det är en trygg och glad hund som aldrig skulle göra en fluga förnär. Bara jaga lite :-)

LOVE YOUUUU

ÅHHHH! Jag saknar er JÄTTE mycket, nu känns det som om det var himlarns länge sen. Har lovat Marie att åka med på tävlingen i helgen annars hade jag bums kommit. Saknar, saknar, saknar.

Lite kort som jag älskar:

Norrköping, islandshäst VM -05


Love youuuuu!


-Det gick att klippa luggen med den lilla saxen.


Snygg va?


Stor tjej


Per Gessle konsert i högbobruk -07, super trött tjej.


Spanar in ankorna


Den lilla sjöjungfrun


-HUUUU du bi jädd mig?


E-Type på gatufesten -08, paralyserad tjej.


Fläsian -06


På en sten i juniskär -08

Miss youuuu and Love youuu!

Den lagade sig själv när jag slog på den! Fantastiska maskiner det här!
Ofta känner jag med mina 1,57cm över havet, att jag skulle behöva en karl, när jag inte når eller orkar få upp saker, så jag blir sååå glad när saker och ting fixar sig själva.

I dag har jag varit till ett av världens vackraste ställen, oxsjön. Blev bjuden med min brukare till hans farmor och farfars stuga. Den ligger vid vägens slut och har sjön alldeles intill, med brygga och badplats. Skogen är den närmsta grannen.  En underbar ände av världen där friden susade mellan träden. Solen har lyst på oss hela dagen och vattnet va som en ända stor spegel. Verklig själavård att få komma till sådana ställen.



Jag skulle gå in på msn i morse, det gick inte, datorn säger att jag har en trasig fil. Har skickat en fråga till en som jag tror vet men har inte fått svar. Någon annan som vet varför det bara blir så?

Gick av halv tio i morse, hämtade hundarna. Eftersom Liza är halt igen så gick jag en liten prommis med henne sen for jag och Bruttan till stallet. Det är kanon väder att rida i, har kunnat varit ute flera timmar men hästarna blev jätte trötta efter dressyr ridning i padocken. När jag kom hem tog jag tag i det gruvsamma, att klippa ner Liza på dom andra tre benen, jisses vad kardborrar hon hade i pälsen, stackarn, det blir skönt för henne med kort päls på benen. Sen har jag bara latat mig på soffan och kollat på film, skönt. Tänkte bara vara, inga måsten i dag.

Så här såg hundarna ut i veckan när det bara regnade och regnade.

MÅSTE MAN GÅ UT???


Ja just ja, va ju på hockey i går. Jag har inte varit på hockey på över 20 år, OJ va gammal jag är!!! Hur som hellst va det jätte kul så det gör jag absolut om.

Har lagt till nya länkar, dom jag tycker om att gå in på.
Om nån inte vill vara där så säg bara till.

Nu är jag på jobbet och det känns riktigt OK, skönt för det var längesedan. Lugnet verkar ha infunnit sig en stund, hoppas det håller i sig.
I dag har jag varit flitig, fast ändå i lugn takt, tvättat och städat så nu är det lurvfritt en liten stund.
Har även rensat lite grejor, det är så befriande att få kasta onödiga saker, man behöver ju bara det man andvänder.
Skall fortsätta min rensning i helgen, balkongen väntar på att bli röjd.
I kväll blir det hockey, sca cupen.
Vad gör ni då?



.

I dag har jag inte varit snäll mot mig själv. Gick av jobbet halv nio i morse, hämtade hundarna, rastade dom i skogen. Hämtade lilla farmor och for till svampskogen, en kasse trattisar blev det. Hämtade hundarna, rastade dom igen, sen upp till delfinen och plockade svartvinbär. Käkade lite snabbmat, startade saftmajan,  vålds vilade mellan sex & sju, hundkurs halv åtta till nio, prommade dit och hem, in med Bruttan och ut med Liza. Tog reda på den färdiga saften, hade inte tillräckligt med flaskor SHIT! PUH! Måste skärpa mig på mina lediga dagar, det kommer ju en långledighet. Det är inte ens roligt att gå på hundkurs när jag gör så här FY PÅ MIG!

Har pratat med uppfödaren om mitt beslut. Liza ska placeras om, till en gård på landet där hon får vara ensam hund och älska sin familj, där hon inte behöver oroas för nånting och bara kan njuta av livet. Hon blir hos mig tills lämplig familj hittats. Allt för hennes bästa.

Somnade mysigt i min famn, han åker hem till stora staden i morgon, saknaden blir stor. Men eftersom Lotta inte kan ta med sig allt på bussen så har jag lovat att komma ner, så får det bli SNAAART.


Underbara lilla kille!

Ett till bara

Också snygg Lotta då, som varit till frissan och stylat sig, stilig värre tycker jag.

Vaknade halv åtta, strålande sol, tog hundarna och for till skogs. En halv ica kasse kantareller blev fyndet i dag. Eftersom jag jobbar så lämnade jag in dom till snälla farmor (min sons farmor), som tog väl hand om dom. Här på jobbet va det kaos, nära att jag gick hem. Som tur va lugnade det ner sig efter några timmar, så det blev en skön prommis i kvälls solen. Nu är det snart dax för kvällsfika och sen är det bara natti, natti. Hoppas det inte regnar i morgon.