Yllegarnets

Jag hamnade på en blogg i går kväll och blev sittande till halv två för att läsa.

http://enbart.blogg.se/2008/september/080916-enbart-gastblogg-av-anne.html

Jag är känslo människa, jag älskar att känna känslor, glada som sorgliga. Blev verkligen berörd av den här tjejen och hennes styrka att vara så possitiv.
Tänkte på alla som gnäller och ojar sig över egentliga petitesser, dom som bara måste jävlas och prata skit och dom som hela tiden måste leva i ett rus för att slippa känna,  hur orkar dom? Vad är det viktiga i livet för dom? Eller stackars dom för att dom inte orkar känna livet? Vad vet jag?

Jag och Majri var på våran kompis grav i kväll och tände ljus, vi stod där, jag rökte en cigg, för det tjatade hon om in i det sista och vi pratade om alla fina minnen vi har av henne och vad det känns tråkigt att hon inte får vara här med oss. Men vi är glada, glada för att vi har fått lära känna henne och varit hennes vän i många år.