Mitt <3
För 3 år sedan placerade jag om henne eftersom att hon inte får ha ett för aktivt liv pga av sin skada. Förra veckan lades hon ut på hund söker hem på facebook, jag fick panik minst sagt! Anmälningarna om intresse för henne stormade in. Jag ringde upp tjejen och sa åt henne att ta bort annonsen eftersom hon tydligen INTE läst överlåtelse papperet om att jag skulle kontaktas i första hand. Jag åkte och hämtade henne, en mycket nervös hund, helt ihop tovad i pälsen, oklipta klor, väldigt dålig i magen och efter att jag frågat fått veta att hon även är oförsäkrad. Jag vet inte vad som hänt men jag vet att Liza haft det bra fram till i höstas, jag frågade inte, orkar inte för jag vet att jag inte kan hålla mig från att säga stygga saker när jag är arg, men det är mycket sorgligt. Förstår inte varför man har djur om man inte tar hand om dom och är rädda om dom??? Liza ska nu bo hos ett äldre par som har all tid i världen för henne, hon bor nära oss så jag kan hjälpa till om det behövs. Jag är så bedrövad över att se henne i detta skick men i morgon blir hon friserad och fin igen, sen kommer allt att bli sååå bra.
I dag såg jag........suck!
Det bor en gul labrador tik på andra sidan gatan, så fort Bruttan ser henne så blir hon en mördarhund. Jag har aldrig förstått varför??? I dag kom dom så jag ropar till matten - Vi kanske ska prova att prata med varandra så kanske mötet går bättre, hon svarar inte utan ler lite. Jag vet att hon kan prata, jag har pratat med henne när labben hade smitit och va på min gård. Hon går över gatan och vi kommer närmare varandra, hon har proppar i öronen, ja ha...... och VIPS så låg hon där i gatan, hon hade gympadojor också, JISSES på denna isgata. Hon kliver upp ler fortfarande och går sakta vidare. Mötet mellan hundarna blev inte lika agressivt men jag ser att labben har kroppen i attack ställning, tror fasen att man måste vara på sin vakt när matten går i gympadojjor och har öronen full i proppar.
Grattis till mig!!!
Nu har jag bott i det lilla röda 1 år. I love it!
Man kan bara ändra sig själv, aldrig nån annan.
Det finns en tjej som jag känt i över 20 år, vi har varit vänner till och från, hon är mycket komplicerad och många av mina vänner har frågat mig hur jag orkar? Nu gör jag inte det längre. Skrev ett mail till henne i dag, saker som jag sagt många, många gånger till henne. Sorgligt men så är livet.
Sen trodde jag, dumt av mig, att du kände mig så väl så att du borde veta min reaktion på vad du berättade om Daniella. Beklagar att du inte vågar/orkar stå upp för ditt barn.
Min syn och känsla på hur du uppför dig är att du inte ändrat dig det minsta. Nu när du mår "bättre", i dina ögon, så behövs inte soptunnan Siw längre. OM du bara kunde sluta att gnälla, kritisera, hitta fel på ALLA i din bekantskapskrets för att rättfärdiga dig själv så kanske du skulle må bättre och inte känna dig ensam m, m.
Allt du säger om andra kommer fram till slut och när man kör på som du då blir man ganska ensam i slut ändan.
Sen är det ju så att om du så går till 10 medium/spåtanter m m om dan så är det INGEN som kan hjälpa/ändra ditt liv, det måste du tyvärr inse och jag tror nog att du innerst inne vet det. Och om du hela tiden gör med behandlingar som med "vänner", byter ut när det inte passar/blir för känsligt, så kommer du tyvärr inte att komma nån vart.
Man kan inte springa ifrån sig själv, allt kommer i kapp och det första man måste göra är att förlåta sig själv, för sig själv (inte för alla andra) och verkligen känna att man är ok.
Jag hade inte tänkt säga detta men gör det för nu släpper jag dig och tänker aldrig vara sopcontainer åt någon nånsin nåt mer. Jag kan bjuda på att du pratar skit och har åsikter om mig, det behöver du aldrig mer försvara eller ursäkta, men jag hoppas att du umgås med såna som du aldrig behöver ha en massa skitiga åsikter om och sedan skämmas för att du sagt stygga saker om dom när du vill umgås med dom igen.
Det alla ser som du inte ser själv är att det är dig själv du pratar om, sorgligt men sant.
Ha ett bra liv.
Jag trodde, dumt av mig, att du kände mig så väl så att du borde veta min reaktion på vad du berättade om ditt barn. Beklagar att du inte vågar/orkar stå upp för ditt barn.
Min syn och känsla på hur du uppför dig är att du inte ändrat dig det minsta. Nu när du mår "bättre", i dina ögon, så behövs inte soptunnan Siw längre. OM du bara kunde sluta att gnälla, kritisera, hitta fel på ALLA i din bekantskapskrets för att rättfärdiga dig själv så kanske du skulle må bättre och inte känna dig ensam m, m.
Allt du säger om andra kommer fram till slut och när man kör på som du då blir man ganska ensam i slut ändan.
Sen är det ju så att om du så går till 10 medium/spåtanter m m om dan så är det INGEN som kan hjälpa/ändra ditt liv, det måste du tyvärr inse och jag tror nog att du innerst inne vet det. Och om du hela tiden gör med behandlingar som med "vänner", byter ut när det inte passar/blir för känsligt, så kommer du tyvärr inte att komma nån vart.
Man kan inte springa ifrån sig själv, allt kommer i kapp och det första man måste göra är att förlåta sig själv, för sig själv (inte för alla andra) och verkligen känna att man är ok.
Jag hade inte tänkt säga detta men gör det för nu släpper jag dig och tänker aldrig vara sopcontainer åt någon nånsin nåt mer. Jag kan bjuda på att du pratar skit och har åsikter om mig, det behöver du aldrig mer försvara eller ursäkta, men jag hoppas att du umgås med såna som du aldrig behöver ha en massa skitiga åsikter om och sedan skämmas för att du sagt stygga saker om dom när du vill umgås med dom igen.
Det alla ser som du inte ser själv är att det är dig själv du pratar om, sorgligt men sant.
Ha ett bra liv.
