Yllegarnets

Gick av jobbet i morse, trött efter mycket tjafs där.
For till skogen med hundarna, funderar mycket över Liza nu, min lilla panda.
Tog mig en liten nap innan jag skulle till tandis.
Kände hur magen kurrade när jag låg där i stolen, hur kan man glömma att äta? Jag gör det i alla fall. Det har nog blivit psykiskt det där med maten, bara för att jag måste gå upp i vikt så blir det nåt tvång, MÅSTE försöka sluta tänka på det.
När jag satt på hundenshus i kväll så hör jag, som ett skämt; HALLÅ, HALLÅ! Det kom ur min magväska, pinsamt värre! Vet inte hur många som hörde? Hade kommit åt så att telefonen ringde upp Maria och hon ropade för full hals.
När jag kom hem blev det alvedon och kaffe, fattade inte varför jag hade sååå ont i huvudet, just ja va ju till tandis.


Funderar också på att vara vän eller inte vän, ibland blir man bara tvungen att göra val. För sin egen skull och sitt välbefinnande får man ta fram vågskålen och granska sig själv. Hur viktiga är dom här personerna, vad tillför dom mig?
Hur viktig är jag för dom, är jag bara bra för stunden när det passar dom eller tycker dom om mig fast jag har dåliga dagar och inte alltid delar deras åsikter? I bland har man överseende med lite taskigheter, kanske man måste säga några gånger? -Du gör mig lessen bla, men vi är ju alla olika. En del klara, beroende på erfarenheter, hur mycket som helst och en del klarar mindre. Och med tiden acepterar man mindre för man behöver det inte helt enkelt.
Känner mig i obalans efter en diskussion i kväll, vet inte om jag kan sova. Skulle bara behöva en arm att luta mig mot, en kram kanske?

Att någon bryr sig om en
när man inte längre vill.
Är just vad man behöver
för att orka lite till.