Vilse
I går va jag och min kompis Maggie i skogen med hundarna och jag måste säga att fröken M behöver en trädkramar kurs. Vi gick på stigarna uppe vid kliss, vi gick in en bit i skogen och kollade svampbeståndet, vipps så va min vän borta. Hon har ju sagt att hon har dåligt lokalsinne, men sååå dåligt. Hon ringde och visste inte vart hon var, på nån myr nånstans, jag bad henne ropa på hundarna, inget hördes och hundarna gick i godan ro med mig. Efter många om och men så hörde jag henne, låååångt borta. Till slut så kunde jag lokalisera henne, hörde att hennes rop blev svagare så hon gick åt fel håll. Efter ett tag hördes hon närmare, jag försökte få hundarna att söka, hon går ju sökkurs med sin hund, han va inte ett dugg intresserad. Till slut så drog Bruttan iväg och hittade henne, PUH!!! Ska ha löplina på henne nästa gång vi viker av från nån stig.
Haha... men det kunde ha slutat illa.
Jag har jobbat med det förbund som har den där bilden. Det var där jag brände mitt ljus i båda ändar... kan man lugnt påstå.
Jag vet att man kan lita på dig och Bruttan!! :-)
Var in och kollade hennes sida,lite komiskt med tanke på att hon utbildar hundar och ingen av dom kan hjälpa varandra,28 grader här i Sundsvall när vi klev av tåget så det blir nog en varm natt, .ha så bra.
Hon är ju lång Maggie, så för henne går det fort att komma fel! Tur att Bruttan grejjade biffen, Kompis är ju så säker på att matte klarar sig själv efter alla ledarskapsövningar de har pysslat på med så han förstod nog inte hur illa det var.
Flexikoppel eller sån lång cykelflagga kanske underlättar?!
Oj, vad otäckt!! Tur Bruttan finns!! =)
