Yllegarnets

Bruttan skrämde mig i morse. I vanliga fall är det tokrusning när vi kommer till skogen, inte i morse. Hon luktade och vädrade, gick inte längre än 3 meter i från mig, händer aldrig kan jag säga. Jag han tänka mycket, är det varg eller kanske björn? HUUUUUU! Men så såg jag i en glänta ett ljust huvud, åh vilken trevlig pratstund i morgonsolen vi fick. =)
Anledningen till Bruttans beteènde är att stora hundar är "lite" läskiga.