När livet blir kaos......

Från första dan man får veta att man är gravid börjar livets oro. Man får ett litet liv i sina armar som man alltid sätter i främsta rummet, första tanken gäller alltid ens barn. Oron att det ska hända ens barn något ligger alltid i bakhuvudet. Och nu har det hänt mig, allt ställs på sin spets.
Det är snart 3 v sen det olyckliga hände och det har varit mellan hopp och förtvivlan. I den värsta förtvivlan har åtminstånde jag, ändå ett litet hopp, annars kan man inte leva.
Nu ser vi en ljusning, det kommer att ta tid, men ett stort hopp finns.
Det mest märkbara när man hamnar i sådana här sittuationer är vilka som är ens riktiga och förstående vänner. Dom flesta är bara nyfiken, av dom som vågar höra av sig, när dom fått nyfikenheten stillad så blir det tyst. Sen har vi dom rädda som inte vet hur dom ska bete sig och det är fruktansvärt sorgligt hur mycket rädsla det finns. Sen finns det dom modiga, som man inte prata med på väldigt länge som törs ringa, dom vet inte vad dom ska säga och det behöver dom inte heller, för man känner att det är genuint och ärligt och det gör mig glad.
När man hamnar i katastrof rasar livet, vardagen försvinner. Det är ju inte bara sorgen man ska ta itu med utan tusen och en praktiska saker som måste ordnas och där kommer kaoset, och varje minut man måste göra annat än att vara hos sitt barn fylls av ett otroligt stort dåligt samvete. Som tur är finns det underbara människor som ställer upp, tar hand om hästen, kommer med mat, rastar hunden, hjälper till att tömma och städa ur lägenheten, lånar ut bil, tvättar, damsuger, ringer samtal när man inte orkar dra allt igen och igen, ja alla dessa vardagliga ting ni gjort har betytt otroligt mycket, ni är guld värda. Ni vet vilka ni är. I LOVE YOUUU! =)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0