Yllegarnets

6 månader......

Då låg du så här och ingen kunde säga nåt.

Jag känner känslan bara jag tänker på det. Fyra dygn senare börjar du vakna, du hamnade på stroke avdelningen och ca 2 veckor senare blev det rehab i härnösand.

Vilken tur du haft, att jag jobbar med hjärnskadade, jag tackar min lyckliga stjärna för mina erfarenheter, annars har du blivit skickad till ett kortidsboende med dementa eller utvecklingsstörda och fått din dagliga verksamhet tillsammans med väldigt hjärnskadade människor. Ja det är sorgligt att kunskapen inte finns, inte ens bland läkare. Som tur är har din doktor lyssnat på mig. Tänk dom som inte har kunskapen runt sig, jag undra hur många som har fel diagnos och sitter på nåt boende och inte har nån som förstår eller tror på dom, usch jag ryser!

När alla koller var gjorda, magnetröngen, vanlig röntgen eeg m, m och inga fel hittades så va det bara att bygga ett mål, att träna för att komma tillbaka, jag tror du kan komma långt fast det kommer att ta tid, förmodligen flera år men det gör ingenting, det får ta tid. Jag blir så glad för minsta framsteg och än så länge är dom små men det är framsteg och du kan förmedla dig bra. Du behöver inga särskillda mediciner och det känns också jätte bra.

Jag hör, känner och märker att många tycker att jag är tokig som "raserar" mitt liv för att fixa ditt och tyvärr är det så. Det är allt för många som aldrig skulle tänka tanken att göra som jag gjort och försaka något för någon, inte ens för sina barn. Att jag är en skrämmande person har detta lärt mig, men mitt mammahjärta säger mig att det går inte att göra på nåt annat sätt. Och jag är väldigt tacksam för alla erfarenheter jag upplever på denna resa, goda som onda, tyvärr mest onda och otänksamma, men nu vet jag verkligen hur jag ska agera i resten av mitt liv. Det är tur att man lär sig nya saker hela tiden. det är väl det som är livet, att utvecklas?

Skinnhästen och Kaninen pratar om att bli verkliga.

-Gör det ont? frågar Kaninen.
-I bland, sade Skinnhästen, för han talade alltid sanning.
-Händer allt på en gång? Som att bli uppvriden eller bit för bit? Frågade Kaninen.
-Allt händer inte på en gång, sa Skinnhästen.
-Du blir det, det tar lång tid. Det är därför det oftast inte händer människor som
går sönder lätt, som har hårda kanter eller som sköts om för noggrant.
Vanligtvis, när du väl blivit verklig, har det mesta av ditt hår älskats av, dina ögon har trillat ut,
du blir slapp i lederna och väldigt skabbig.

Men det spelar ingen roll alls. För när du väl är
verklig kan du inte vara ful, utom för människor som inte förstår....

 

 

 

Så himla fint skrivet Siw! Du är absolut inte tokig! Du är en underbar mamma som gör allt för ditt barn och jag skulle göra precis som du om det skulle hända mina barn något. Fredrik hade tur som hade "rätt" mamma. Du hade erfarenheten som gjorde att du visste hur Fredrik och du skulle komma vidare.Och du har pondus nog för att inte ge upp för okunniga inblandade. Även om jag vet att ni har det tufft så är jag övertygad om att allt kommer att bli bara bättre och bättre. Kramar till dig min fina och kloka vän <3 <3

Men, så vackert skrivet Siw. Ja det finns många som inte skulle orka som du nu har gjort och som du fortsätter att göra. När jag fick höra om Fredrik så frös och rös jag. Det värsta som kan hända för mig och många andra är när det händer hemska olyckor med ens barn, eller att man mister dem. Jag vet eftersom vi förlorat ett barn. Den fasa och smärta som du kände de första nätterna när Fredrik såg ut som på bilden måste varit fruktansvärt, eftersom du inte visste hur det skulle bli. Jag förstår din glädje när du ser minsta lilla framsteg. Jag hoppas och önskar verkligen att framstegen blir många under åren som kommer. Kramar till dig och Fredrik <3

Fina Siw.

Från lotta