Yllegarnets

Pia åkte från sveg, fixade datorn och hämtade Bruttan. Såna vänner finns på riktigt!

Hela hösten har jag tänkt att jag måste göra nåt åt djuren??? Det funkar inte när jag inte har någon fritid. Det dåliga samvetet är större än sorgen att inte ha dom, just nu.

Kuratorn har sagt många gånger -Du behöver djuren, du måste ha dom att andas hos. Ja hon har så rätt men tyvärr funkar det inte nu. Livet craschar, det sociala livet är obefintligt och ekonomin ska vi inte prata om, så gott som obefintlig, mer minus går inte att få. Ja ja det är bara att ta ett djupt andetag och skrapa ihop skärvorna när jag kan börja jobba igen.

Nu är Tina på väg, hon tar upp Jaffen till sollefteå, han kan inte få det bättre fast egot skriker NEJ! Hon hämtar honom, ja såna vänner finns på riktigt!

Och igår blev jag hämtad av en annan vän, hon har bröstcancer och är i början av sin behandlig, hon hämtar mig, vi åker ut och umgås, hon bjuder på mat, japp, såna vänner finns på riktigt!

Vissa stunder önskar jag att jag bara hade "lyxproblem" som utseende, en bruten nagel, huvudvärk eller dyligt men är samtidigt glad att några sånna bekymmer kommer aldrig finnas mer.

 

Nu har sonen snart varit hemma i 2 mån, boende hos mig med hemtjänst som hjälp mellan 10-15, två av dom timmarna har jag "egen tid", fram till 22 är jag tim anställd för honom. Vi kommer inte ut om det inte finns 2 personer som kan gå ner för trappen med han så det blir lååånga dagar, det är ju tyvärr inte så många som "törs" hälsa på, eller vad det sitter i? Vi väntar och väntar på assistansbeslut. Hans lägenhet står färdig och väntar på honom, förra veckan va jag så irriterad så jag ringde försäkringskassan och hotade med tidningen, vi har en sinnessjuk tillvaro.

Man vänjer sig vid allt när man lever i det, så just nu är det vanlig vardag.

Han repar sig sakta, kan gå med 2 pers som stöd, prata kan han men gör det inte så ofta. Han kan flytta sig från stolen till soffan själv, kör träning varje dag, spelar kort och hockeyspel, men hur kul är det med mamma???

Hans barndoms kamrat, Erik, va och hälsade på, gud vilken glädje och vad dom kramades, härligt att se.

Nä nu hoppas jag på ett snabbt beslut så han får komma igång med sitt liv och få en normal tillvaro.