Yllegarnets

 

Åh herre gud vad utmattad jag är! Det är så hemskt att inte orka med sig själv och ännu mindre andra. Att "dom som försöker bestämma" kan få en så själsligt utmattad och arg pga att man måste trippel jobba för att vardagen ska funger någorlunda. Det känns som att det kommer att ta lååång tid att återhämta mig. Att sitta med en gammal trygg vän och bara vara är ok men några andra sociala samanhang, där man känner att man måste vara trevlig, det orkar jag bara inte med. Har sån stress i huvudet så jag kan varken njuta av solen eller ledigheten, jag försöker kan jag lova men kroppen lever i ett krigstillstånd. Kommunen har gjort mig till ett monster som jag inte vill vara. Är glad att jag fixar det nya jobbet, är glad att jag har hunden och promenaderna i skogen men jag saknar hästen nåt hemskt. Det har snart gått ett år sen sonens olycka och jag har krigat, krigat och krigat, känns som det aldrig tar slut. Det dyker upp nya "dumheter" hela tiden. HALLÅ!!!! Pappa Lelle vad gick du och dog för? Vi hade behövt dig, jag vet att du hade krigat med oss.